Per har landat och bilder har kommit

Flera bilder kommer från Per som är på väg hem från Island

Bilder från festen kommer så snart Per har landat.
Bilden på Signhild och Mauritz ser litet annorlunda ut i filmen.
Strateg håller på att förvandla våra P2 filmfiler till hanterbara bilder.
Om, och när dom lyckats med det kommer den rätta bilden att ligga överst.
Inlägg, inlägg, ...Vi väntar med spänning på inlägg.

Amanda säger hej

Hej allihopa!
Vi pratade om att bloggen uppdateras för sällan och då bestämdes det att inte bara Hans och Bengt skulle skriva här, utan även resten av teamet och skådespelarna och efter lite påtryckning från Hans så bestämde jag att jag skulle vara först ut!
Häromdagen fick Håkan Nesser (mannen, myten, legenden) se 50 minuter klippt material, och han verkade gilla det, som tur är! Dagen efter kom bröderna till Örebro med den heliga datorn för att visa materialet för finansiärerna. Jag var med och kollade. Var skitnervös trots att jag visste att det inte ens var några av de jobbigaste scenerna med. Men jag blev glad och stolt.
Det ser jättebra ut och jag kunde faktiskt koncentrera mig på att titta istället för att bara tänka på när vi spelade in den och den scenen eller "hjälp vad håller jag på med??".
Den enda gången jag tänkte så var när jag skulle reagera på en fågel i en scen och såklart fanns det ingen fågel att reagera på, utan bara en viss regissör som satt gömd bakom en dörr och hoppade upp och skrek när jag skulle bli rädd. Hoppas de klipper in fågeln där. Bengt...?
Nej jag tror det blir jättebra faktiskt.
I veckan ska vi antagligen ta en ny affischbild, där jag och Anton går på en tågräls mellan två tåg tror jag. Det ska bli kul. Sen är det två smågrejer som är kvar att filma.
Anton har den sista tågscenen och jag har en pyttegrej som ska tas i Uppsala.
Sen får jag klippa mig! Hallelujah!
Jag och Anton pratade i telefon tidigare idag och blev lite nostalgiska.
Vi snackade om inspelningstiden och allt sånt och kom fram till att det än så länge har varit the time of our lives. När vi hade pratat ett tag och kommit ihåg massa olika scener och dagar började min Mauritz-förälskelse blomma upp igen.
Så här är det förstår ni:
Jag är kär i Mauritz, både när jag är Signhild och när jag är mig själv, men jag är inte kär i Anton. Det kanske låter konstigt men förstår ni så förstår ni.
Så när Anton tar på sig sina plyschbrallor och den blåa skjortan så blir jag lite svag i knäna.
Men, nog om mina skådespelartekniker, nu ska jag ha en trevlig kväll,
det hoppas jag att ni också har! Fina människor.
Puss och Kram,
Amanda